Mitt i stan bor en flicka
Hon heter Zara
Zara har en sten
Som hon kallar sin egen
Hon ligger där under
Och längtar bort
Och mosas sakta ut av tyngden
Stenen finns bara i fantasin
Men de är tung tycker Zara

På stenen sitter Emelie
Och gör tyngden värre
Emelie gillar, att sitta
på saker med tyngd
Men Zara hon gillar
Att mest ligga still
Och känna hur tyngden
Mosar hennes tår.