Tokio Hotel
Kategori: The music in my vains
För lite mer än sju år sedan så såg jag mitt favoritband, Tokio Hotel live för första gången. Att se de på riktigt var något helt fantastiskt och underbart. Nu 2014 är jag 22 år gamal, har både sett flera konserter med de, samt träffat de och ändå så smälter mitt hjärta precis lika mycket som när jag var 14 och såg de i Hamburg, när jag ser det nya Tokio Hotel TV avsnittet de har lagt ut. De har varit borta från musikvärlden ett bra tag, men nu verkar de snart vara tillbaka på riktigt. De gör musik, de har spelat i en musikvideo och de har haft photoshoots. Och jag är mer taggad än någonsin.
Jag längtar verkligen efter att få höra deras musiken igen, att få stå på en konsert och bara njuta av att de är tillbaka och att de gör den där fantastiska musiken som jag sju år senare fortfarande kan sjunga med till och som fortfarande kan göra mig så där löjligt glad. Det är fortfarande Tokio Hotel som tröstar mig och stöttar mig när jag tycker det är jobbigt och bara vill glömma verkligheten. Jag har haft favoritband innan, men inget som Tokio Hotel, inget som jag har engagerat mig i så mycket. Inget som jag har lagt ned hela mitt liv och själ i. Tack vare Tokio Hotel har jag träffat några bland de mest fantastiska människor, haft otroliga upplevelser och verkligen fått känna vad kärlek till musiken är.
Många som har läst Harry Potterböckerna säger att en del av det som var bra med Harry Potter var att man växte upp med honom, när en ny bok kom då hade man blivit lite äldre och förstod sig på Harry och hans val lite mer för det fick att relatera. Lite så måste jag säga att jag upplevde det med Tokio Hotel med. När jag såg Tokio Hotel live första gången var de Tom och Bill 17 år och jag var 15 år. När de började komma in i sin "vuxnafas" var jag inte långt efter och det är lite av det hela varför det har varit så enkelt att "komma när" Tokio Hotel.
När jag ser på THTV så ser jag hur mina små fina pojkar har blivit vackra män. Men även om både jag och bandet är äldre så slår mitt hjärta fortfarande för Tokio Hotel. För så mycket som de får mig att le, och så glad jag blir av att höra deras röster, det kommer inget annat band att få mig. Just nu vill jag bara ha mer och mer, för jag har verkligen längtat efter de och saknat de. Det här kan inte annat än bli bra, för vad de än gör så får de mig alltid fast tillslut.
Jag längtar verkligen efter att få höra deras musiken igen, att få stå på en konsert och bara njuta av att de är tillbaka och att de gör den där fantastiska musiken som jag sju år senare fortfarande kan sjunga med till och som fortfarande kan göra mig så där löjligt glad. Det är fortfarande Tokio Hotel som tröstar mig och stöttar mig när jag tycker det är jobbigt och bara vill glömma verkligheten. Jag har haft favoritband innan, men inget som Tokio Hotel, inget som jag har engagerat mig i så mycket. Inget som jag har lagt ned hela mitt liv och själ i. Tack vare Tokio Hotel har jag träffat några bland de mest fantastiska människor, haft otroliga upplevelser och verkligen fått känna vad kärlek till musiken är.
Många som har läst Harry Potterböckerna säger att en del av det som var bra med Harry Potter var att man växte upp med honom, när en ny bok kom då hade man blivit lite äldre och förstod sig på Harry och hans val lite mer för det fick att relatera. Lite så måste jag säga att jag upplevde det med Tokio Hotel med. När jag såg Tokio Hotel live första gången var de Tom och Bill 17 år och jag var 15 år. När de började komma in i sin "vuxnafas" var jag inte långt efter och det är lite av det hela varför det har varit så enkelt att "komma när" Tokio Hotel.
När jag ser på THTV så ser jag hur mina små fina pojkar har blivit vackra män. Men även om både jag och bandet är äldre så slår mitt hjärta fortfarande för Tokio Hotel. För så mycket som de får mig att le, och så glad jag blir av att höra deras röster, det kommer inget annat band att få mig. Just nu vill jag bara ha mer och mer, för jag har verkligen längtat efter de och saknat de. Det här kan inte annat än bli bra, för vad de än gör så får de mig alltid fast tillslut.
