Zara/Nä - The Story of My Life

Vardag, musik, film, tv-serier, naglar, smink, hudvård, bakning, böcker, resor & tankar

Simple Plan @ Tyrol 17/4 2012

Kategori: The music in my vains

Dagen innan konserten åkte jag och Anchi upp till Stockholm för att slippa ta med allting till konserten. Vi laddade upp med A Big Package For You. Klockan ringde alldelse för tidigt på tisdag morgonen men vi kom upp och efter att ha mött upp Matilda på stationen drog vi till Tyrol där vi köade hela dagen. Det var kallt, men vi satt väl inte i kön överdrivet mycket så efter att ha hittat lite hotspots och med trevligt folk gick det ganska fort.


Eftersom jag, Matilda, Rach och Rachs kompis Frida hade SPCrew fick vi gå på soundcheckpartyt. Som var galet försenat och vi fick bara se halva freaking me out, men vi hörde några av låtarna. Det var så sjukt att se de stå där. Vi blev insläppta vid en ingång precis vid scenen så när vi kom in stod Seb där och log mot en. Jag blev tolv på en gång och smälte av Sebs söthet. Jag och Matilda halvsprang in och hamnade i mitten precis framför Chuck och Pierre, precis där vi ville stå. De körde freaking me out och sedan sa Pierre att de skulle komma ned och träffa oss.

Det kändes lite halv awkward eftersom vi ställde upp oss i en halvfyrkant grej längs väggen, men de hängde ändå med fansen, men fick lite TH-style feeling över det.
Jeff kom först med oss vi tog bild, kramades och snackade lite. Jeff gillade mitt hår. Jag glömde typ bort hur man pratade engelska och att man kunde prata över huvudtaget så jag sa på lite halvtaskig engelska att de borde komma tillbaka lite oftare. Efter det kom Seb och där också blev det bild och kram. Sa inte så mycket men jag höll på att dö av hans snygghet/söthet. Sedan kom Pierre och en sak jag inte kunde låta bli att lägga märke till var att han var så mycket längre än de andra i SP.

Precis innan David kom fram till oss fick jag världens hostattack så när han var framme hos oss tittande han livrädd på mig och utbrast "YOUR SICK!" och så var man tvungen att förklara att jag inte var det. Han såg väldigt skeptisk ut, men jag förstår att han inte tycker det är kul att bli sjuk när han är på turné. Men han var jätte trevlig som vanligt. Efter det tog det en stund innan Chuck äntligen kom till oss. Jag är glad att det var han som vi träffade sist eftersom det är han jag vill träffa mest. Vi snackade om Hockey VM, om Peace and Love, att de borde komma tillbaka fyra gånger så som de gjorde 2008 och att han skulle bo hemma hos mig. Även Chuck gillade mitt hår och sa att han skulle komma ihåg mig. Han var även jätte gullig och pratade med Anchi som stod ute och frös i kön.


I soundcheckpartyt ingick även att man blev insläppt innan alla andra intill konserten. Eftersom det var så försenat så sa de att vi skulle få stå kvar och inte behöva gå ut, men vi blev utkörda i alla fall vilket var drygt dock fick vi lämna in alla saker i garderoben vilket var skönt eftersom jag hade två stora väskor plus min tjocka jacka. Vi blev bara utsläppta så vi stod precis utanför portarna så när vi väl blev insläppta gick det jätte fort. Vi halvsprang och så whips hade vi exakt samma platser som under soundchecket - alltså de bästa enligt oss.

De andra blev insläppta en stund efter oss, jag hade tagit plats åt Anchi men hon kunde inte ta sin plats. Det gick ganska segt innan We The Kings gick på. We The Kings var helt okej, inte riktigt men grej men de hade en okej låt och en bra plus sångaren var snygg så det var helt acceptabelt.

Sedan efter lite mer väntan kom SP in och WOW det var helt jävla fantastiskt. Verkligen en av de bästa konserter jag har varit på. Man stod så sjukt nära scenen, SP var nere på en liten utbyggd scen så man nästan kunde ta på de. De log mot en hela tiden. Eftersom jag har sett de ett antal gånger nu så brydde jag mig inte om att fota något eftersom min digitalkamera är helt kass/trasig så kändes det bara onödigt så jag filmade med ipoden under de nya låtarna plus några gamla. Måste säga att jag är ganska nöjd med låtvalet trots att jag var lite missnöjd i början. Jag blev positivt överraskad av att de körde ett No Pads No Helmets Just Balls medley och jag fick äntligen höra God Must Hate Me igen.
Under hela konserten så vara det bara ren lycka som flöt igenom mig. Jag hoppade, headbangade och bara körde på för det är så man gör på en konsert och det var så sjukt kul. Går inte riktigt att förklara hur sjukt bra det var men att det var så intimt, och ös och SP var så sjukt fina som alltid.