Fandom
Kategori: Thoughts of reality
"Uppgivenheten när jag precis har läst den sista bokstaven i boken som jag helst av allt bara hade spenderat all min tid till med att läsa. Nu när boken är slut vet jag inte vad jag ska göra eller ta mig till. Det känns tomt och det enda jag vill är att boken sa fortsätta tills den dagen jag inte längre kan läsa. Att en bok kan sätta ett sådant märke i en är så konstigt, men ändå fint."
Jag har fandomat mycket i min dagar och gör fortfarande. Jag har fanat Simple Plan, Tokio Hotel, Lord of the rings, Harry Potter, The Mortal Instruments, Disney, The Vampire Diaries, Pretty Little Liars, Charmed, Superhjältar, listan goes on... Jag har shippat par och vänskaper, varit arg för händelser som hänt som inte fick hända, ledsen för att folk dött, skrattat som en 14 åring för mina kärlekspar som blivit tillsammans och gråtit när de har gjort slut. Jag har suttit fast klistrat framför datorn och sett avsnitt av avsnitt. Legat vaken hela nätterna och läst sida upp och sida ned för att jag inte kunnat sluta. Sett youtube klipp efter youtube klipp med fanvideos, intervjuer, musikvideos. Bara för att jag inte har kunnat fått nog av det jag har varit som mest besatt av just då.
Det har gått i perioder vad som har varit min nummer 1 fandom, i flera år var det Tokio Hotel just
Det har gått i perioder vad som har varit min nummer 1 fandom, i flera år var det Tokio Hotel just
nu är det The Mortal Instruments som får mig att bli så där pirrig i magen och som jag bara inte kan få nog av. Men även om det är en fandom som är nummer 1 så är de andra fandommarna kvar och gör mig glad.
Något inom fanvärlden som verkligen får mig att tänka och tycka och känna är par. Jag vet inte hur mycket par jag shippar, men jag shippar stenhårt. Jag kan skrika rakt ut när det går bra för ett par, bli helt pirrigt "nykär" när det är ett par som kysser varandra för första gången, eller en scen är väldigt intensivt beskriven.
Något inom fanvärlden som verkligen får mig att tänka och tycka och känna är par. Jag vet inte hur mycket par jag shippar, men jag shippar stenhårt. Jag kan skrika rakt ut när det går bra för ett par, bli helt pirrigt "nykär" när det är ett par som kysser varandra för första gången, eller en scen är väldigt intensivt beskriven.
Jag vet inte hur mycket jag grät när Hanna och Caleb hade en väldigt intensiv scen när Caleb skulle åka i från henne. Eller J.K. Rowling tog död på Sirius i femte boken, eller de andra i sjunde.
När det kommer till fanvärlden så vill jag bara veta allt om det jag är besatt av, veta vilken kändis som spelar karaktären i filmen, har alla snygga accesoarer, t-shirts, affischer. Vill bara få försvinna i den världen så mycket som möjligt. För min fanvärld är så sjukt mycket bättre än verkligenheten, så mycket bättre än att sitta på ett jobb som jag avskyr och läsa om hur vidrig mänskligheten.
Jag behöver inte verkligheten när jag har min fandom.
