Zara/Nä - The Story of My Life

Vardag, musik, film, tv-serier, naglar, smink, hudvård, bakning, böcker, resor & tankar

Fandom

Kategori: Thoughts of reality

"Uppgivenheten när jag precis har läst den sista bokstaven i boken som jag helst av allt bara hade spenderat all min tid till med att läsa. Nu när boken är slut vet jag inte vad jag ska göra eller ta mig till. Det känns tomt och det enda jag vill är att boken sa fortsätta tills den dagen jag inte längre kan läsa. Att en bok kan sätta ett sådant märke i en är så konstigt, men ändå fint."
 
Jag har fandomat mycket i min dagar och gör fortfarande. Jag har fanat Simple Plan, Tokio Hotel, Lord of the rings, Harry Potter, The Mortal Instruments, Disney, The Vampire Diaries, Pretty Little Liars, Charmed, Superhjältar, listan goes on... Jag har shippat par och vänskaper, varit arg för händelser som hänt som inte fick hända, ledsen för att folk dött, skrattat som en 14 åring för mina kärlekspar som blivit tillsammans och gråtit när de har gjort slut. Jag har suttit fast klistrat framför datorn och sett avsnitt av avsnitt. Legat vaken hela nätterna och läst sida upp och sida ned för att jag inte kunnat sluta. Sett youtube klipp efter youtube klipp med fanvideos, intervjuer, musikvideos. Bara för att jag inte har kunnat fått nog av det jag har varit som mest besatt av just då.
Det har gått i perioder vad som har varit min nummer 1 fandom, i flera år var det Tokio Hotel just
nu är det The Mortal Instruments som får mig att bli så där pirrig i magen och som jag bara inte kan få nog av. Men även om det är en fandom som är nummer 1 så är de andra fandommarna kvar och gör mig glad.

Något inom fanvärlden som verkligen får mig att tänka och tycka och känna är par. Jag vet inte hur mycket par jag shippar, men jag shippar stenhårt. Jag kan skrika rakt ut när det går bra för ett par, bli helt pirrigt "nykär" när det är ett par som kysser varandra för första gången, eller en scen är väldigt intensivt beskriven.
 
Jag vet inte hur mycket jag grät när Hanna och Caleb hade en väldigt intensiv scen när Caleb skulle åka i från henne. Eller J.K. Rowling tog död på Sirius i femte boken, eller de andra i sjunde.

När det kommer till fanvärlden så vill jag bara veta allt om det jag är besatt av, veta vilken kändis som spelar karaktären i filmen, har alla snygga accesoarer, t-shirts, affischer. Vill bara få försvinna i den världen så mycket som möjligt. För min fanvärld är så sjukt mycket bättre än verkligenheten, så mycket bättre än att sitta på ett jobb som jag avskyr och läsa om hur vidrig mänskligheten.
 
Jag behöver inte verkligheten när jag har min fandom.
 

När Jag Går Med Dig

Kategori: Thoughts of reality

Livet förändras vart jag än går
och det kommer kanske inte
alltid vara vi två
Bara så länge det finns stjärnor över oss
och bara sålänge våra hjärtan
klarar av att slå

Denna pojken har aldrig riktigt
sett någon i ögonen
och jag förstår om du skulle träffa någon bättre sen
Men månen är död när jag tänker på det
och himmlen är gjord av sten

Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig

Jag vet ett berg dit jag brukade gå
det är så vackert där,
nästan som en tavla
nästan som en tavla över rätt och fel
för man ser gårdakvarnar men
man ser skiten med

Jag har inga starka armar att bära dig på
jag är inte mycket, inte mycket att titta på
men du kommer aldrig att behöva ljuga igen och
du kommer aldrig behöva se mig ligga död på vägen..

Så många broar jag bränt,
ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig

Så många vänner jag känt
ingen som jag riktigt behövde, nej
jag har aldrig varit normal
bara när jag går med dig

Så många broar jag bränt,
men jag går inte isär
när jag går med dig

 

My Belief

Kategori: Thoughts of reality

Nu när det hela förhoppningsvis är över så känns det ganska skönt och en sådan lättnad. Jag är så tacksam för dessa underbara människor jag har i min närhet som ställer upp för en när det verkligen gäller. Just nu känns det ganska bra, bättre än jag någonsin vågat hoppas på och jag hoppas det fortsätter så här. Det kanske är så att ibland, ja ibland får man faktiskt må helt okej innan man inser verkligheten igen.